Sveriges nationaldag firades på Slussen. Petter levererade en förstklassig konsert, som sändes live på Nyhetsmorgon. Det var även världspremiär för den trallvänliga låten Leva & dö.

 

 

Sådär ja! Nu kan denna 21-åring titulera sig som journalist. Vilken härlig känsla det är att skriva de orden. Så små för världen, men gigantiska för mig.

 

Tänk om jag kunde resa tillbaka i tiden. Då skulle jag hälsa på den fjortonåriga Andrea. Hon som precis gjort sin första intervju för skoltidningen, med rapparen Petter. Hon som oroade sig för betyg och gymnasieskolor. Hon som kände att hon inte dög till, hur mycket hon än försökte. Hon som ville bli journalist, trotsa jantelagen och uppleva världen utanför byhålan.

Till henne skulle jag säga:
Det löser sig.
Du kommer att komma in på medieprogrammet. Du kommer gå ut med bra gymnasiebetyg. Du får din första helsida i Expressen som sextonåring. Du kommer in på journalistutbildningen. Du får drömpraktikerna. Du kommer lyckas med det där reportaget på 12 000 tecken.
Så sluta oroa dig.

Nu sitter jag här. Arbetslös och utan pengar som rullar in varje månad – men med en jädra drivkraft.
Jag är inte ens orolig, ingen ångest. För livet löser sig. Alltid.

 

 

Hej och hå, här kämpar man på! Sen mitten av augusti har jag varit sjuk - feber, halsont och hela paketet. Förra veckan blev det lite bättre, men nu verkar det som halsflussen lurar runt hörnet.

Därför har bloggen lagts åt sidan för ett tag. Men håll tillgodo - härligheter kommer att komma framöver!

 

Som plåster på allas sår bjuder jag på några bilder från min Instagram. Här har ni mitt oktober.

Förra veckan besökte jag en av mina favoritplatser här i Stockholm - Fotografiska. Men denna tisdag var det inte enbart för nöjes skull, utan uppgiften var att göra ett bildreportage. Min vinkel var att visa besökarna på Fotografiska och här nedan ser ni resultatet.

 

Jag har blivit en äkta husmor med egenodlade kryddor och hembakat bröd. Men istället för att göra allt så himla komplicerat köpte jag både växthus, jord och fröer på mitt älskade Ikea. Trots att jag inte har speciellt gröna fingrar är det en otroligt härlig känsla att se maten växa fram.

 

I helgen testade jag någonting nytt. Jag ställde kameran på ett stativ - men inte för att fotografera landskap eller använda långa slutartider. Nix, jag placerade mig själv framför kameran.

Hatten av till alla modebloggare som gör detta dagligen. Men trots en smula stel "modell" och med en aning skev skärpa säger jag "TADA, här är jag!"

Nu när hösten närmar sig älskar jag att mysa till det med massa ljus. En favorit är den här gröna lanternen. Den lyser helt underbart fint i bokhyllan.

 

Vilken färgfest The Color Run skapade i Tantolunden här i Stockholm. Hundratals glada människor tog sig runt den fem kilometer långa banan - för att förvandlas till levande regnbågar. Charmen är att du inte behöver vara någon elitidrottare för att delta. Jag såg små barn i vagnar, äldre damer med kryckor och grabbar i rullstolar. Helt underbart!

Jag kan lova en sak: nästa år står jag inte på sidan med en kamera.

 

Jag har varit krasslig de senaste dagarna. Därför har tekoppen åkt fram och den stickade tröjan på. Det är min sista helg innan skolan börjar igen. Så himla typiskt att bli sjuk!
Men samtidigt som jag älskar sommaren kan jag inte låta bli att längta till hösten.

 

Jag älskar att fotografera motorsport - trots att det är bland det svåraste jag vet. Att stå med en helskottas tung kamera (stort objektiv, batterigrepp och kamerahus) i flera timmar för att, på sin höjd, få 30 bra bilder är tufft. Men det är utmaningen som gör det så himla skoj.