Pridefärgerna kostade sponsorer, nu slår Viktor Johansson tillbaka
För att hylla sina homosexuella vänner placerade Viktor Johansson en regnbåge på rallycrossbilen. Det upprörde många och en sponsor valde att hoppa av när färgerna inte försvann.
– Jag har svårt att förstå hur färger kan uppröra på sådant sätt. Självklart är det tråkigt att tappa pengar, men mänskliga rättigheter slår högre, säger 25-åringen från Älvsbyn.
Viktor Johansson från Älvsbyn, Norrbotten, har tävlat i rallycross sedan 2012. I ryggen har han både silver och brons i Svenska Mästerskapet. Rallycrossbilen har under de senaste åren varit röd, men i och med vinterns SM-deltävling i Piteå tyckte Johansson att den kunde behöva lite mer färg. Snart sträckte sig en regnbåge diagonalt över hela bilen.
– Det var till en början tänkt som en rolig grej under en tävling. Jag har några homosexuella vänner så jag satte dit färgerna för att stötta dem. Då blev det ganska mycket uppståndelse runt banan, säger Johansson.
Han har fått väldigt blandade reaktioner.
– Många tycker att det är jättekul medan andra kommer fram och frågar om färgerna med en skarp ton, nästan aggressiv. ”Varför i helvete har du det där på bilen?” Jag brukar fråga varför jag inte skulle ha det. När jag går in djupare och förklarar brukar de vara ganska förstående.
Några som absolut inte uppskattade bilens nya färger var en sponsor. De frågade en av Johanssons teamkollegor om färgerna skulle vara kvar på bilen, plockades de inte bort skulle företaget avsluta sponsringen.
– Resonerar de så vill jag inte ha deras pengar. Det triggade mig att ha kvar regnbågen. Självklart är det tråkigt att tappa pengar, men mänskliga rättigheter slår högre. Jag har svårt att förstå hur färger kan uppröra på sådant sätt. Men då är det bäst att de får sitta kvar och uppröra fler människor.
Det var först för några år sedan, när Johansson hörde hur de homosexuella vännerna behandlades, som han började tänka på HBTQ-frågor allt mer. Han menar att ämnet känns ganska långt bort från Älvsbyn och Norrbotten.
– Det pratas nästan aldrig om det i vardagen. Folk tycker det finns viktigare saker att fokusera på och HBTQ är ”sådant som finns i Stockholm”. Det kan vara inskränkt här uppe, men när jag ser att de yngre är accepterande blir jag glad. Att sätta lite färger på bilen är ingen stor grej för mig. Men det visar att jag tagit ställning och kan betyda jättemycket för HBTQ-personer.
Många barn har kommit fram och tyckt att bilen är tuff, men sedan kommer det inga ytterligare frågor om vad färgerna skulle betyda.
– Jag hoppas att det kan så ett frö hos dem och att någon förklarar mer ingående i framtiden. Det känns roligt att kunna inspirera med färgerna. Får jag en person att våga vara sig själv och göra det den älskar räcker det för mig.
Eftersom det krockas mycket i rallycross och bildelar ofta byts ut är det lite bökigt att ha en dekal över hela bilen. Men nu får den sitta kvar resten av säsongen, och förhoppningsvis även i framtiden.
– I framtiden vill jag ut i den stora rallycrosscirkusen och köra, EM eller VM vore drömmen. Det skulle vara grymt att komma till start med en regnbågsfärgad bil i värstingklassen, säger Johansson och skrattar.
För fyra år sedan träffade Viktor Johansson sin flickvän, och kort därefter började de dansa ihop. Han tävlar numera i bugg vid sidan av motorsporten, något han aldrig hade vågat som barn.
– Jag har inte haft så lätt att vara mig själv under uppväxten, dansen undvek jag som barn eftersom jag var rädd för vad kompisar skulle tycka. I och med att jag blivit äldre har jag börjat skita i det. När jag träffade min flickvän vågade jag slappna av och göra det jag ville. Nu tycker jag att dansen nästan är lika skoj som motorsport.
En gång i månaden arrangerar Älvsbyns Stuffa Dansklubb kurser för barn i årskurs fyra till sex, där har Johansson varit flera gånger och hjälpt till.
– Under danskursen kom det fram en kille i tioårsåldern och sa ”Vad i helvete Viktor, du jätteduktig att dansa. Hur har du blivit det?” Jag förklarade att jag hade tränat mycket. Han förstod inte hur jag kunde träna dans eftersom jag tävlade i rallycross. Jag förklarade att man kan hålla på med många grejer, så länge man tycker det är kul. Killen sken verkligen upp. Då insåg jag att det förhoppningsvis kan betyda någonting för småpojkarna att se rallycrossföraren Viktor Johansson dansa. Om jag kan så ett frö i ett barn är det värt all tid jag lägger ner.
Fotografer: Ida Eklund och Ola Berg.
Epilatorn från helvetet
Jag fick en epilator i födelsedagspresent. Testkörde den direkt på ett par små områden på armar och ben. Blev förvånad över hur smärtfritt det var. Visst, epileringen var långt i från skön. Men det var ingen djurisk kom-och-skjut-mig-smärta. Så idag bestämde jag mig för att testa den på nytt i duschen, fast under armarna. Hur illa kan det vara?
Första tanken som slår mig när den nuddar mitt femdagarsstubb är "DRA ÅT HELVETE!! Här är den DJURISKA kom-och-skjut-mig-smärtan." Jag har alltid sett mig själv som smärttålig, men detta är något från en annan värld. Som att bli bränd och få elstötar. Samtidigt.
Jag biter ihop och fortsätter. Den andra tanken är "Sliter den loss hår eller skin?" Jag tittar flera gånger i spegeln för att dubbelkolla att den gör det förstnämnda. Emellanåt vrålar jag. Andra gånger stampar jag som en trotsig treåring vid godishyllan en onsdagkväll. Men oftast väser jag "eeeeh, oooooh, aaaaah".
Tillslut knackar pojkvännen frenetiskt på dörren. "Det är inte värt det!" ropar han. "Andrea, det är INTE värt det!" Vid den tidpunkten ser mina armhålor ut som fjuniga tonårshakor. "Jag kan inte... OOOOH, SATAN, AAAAAAH... sluta nu." vrålar jag tillbaka.
Enligt instruktionen skulle jag "med långsamma drag låta epilatorn glida över huden". Långsamma drag? GLIDA? Det är fullkomligt omöjligt att under en längre tid hålla kvar något mot huden som får mig att skrika av smärta. Det är omänskligt. Eller som Kishti Tomita skulle sagt: "det är ORIMLIGT!"
Efter tio minuters oljud inser jag att det är dags för ett strategibyte. Allt för att grannarna inte ska ringa polisen. Så jag börjar sjunga. "Let it go" heter låten, men sjungs den undet epilering låter det snarare "LeeeeEEEet ITpfht GOOOOHHHHHOO, let it FAN I HELVETE gooOOooooOo".
Fem minuter senare knackar det på dörren igen. "Snälla älskling, sluta nu. Det är inte värt det!" Men jag ger mig inte förrän jag är len som en nakenhund.
I efterhand räknade jag på det. Mitt äventyr med epilatorn varade i 20 minuter. Jag upprepar, TJUGO minuter. Resultatet ska, enligt förpackningen, hålla i tre veckor. I vanliga fall rakar jag mig under armarna varannan dag. Varje rakning tar max 30 sekunder. Alltså brukar jag lägga 5 minuter på armhålsrakning under en treveckorsperiod.
Slutsats: FEM ICKE-SMÄRTSAMMA MINUTER ÄR FÄRRE ÄN 20 DRA-ÅT-HELVETE-ONDA MINUTER.
JC Raceteknik satsar stort på SM och Rallycross on Ice i Piteå
Rallycross körs i vanliga fall på grus och asfalt. I helgen sker SM-premiären på snö.
– Målet är att åtminstone nå final. Men det är klart, väl i final kör jag för seger, säger föraren Thomas Bryntesson.
På söndag genomförs rallycross-SM. Tävlingen har inte bara SM-status utan är även den första deltävlingen i STCC:s cup Rallyx on Ice. Av de totalt fjorton Supercar Lites-bilarna i Piteå sitter loggan JC Raceteknik på var tredje bil.
– Vi ska gå ut stenhårt i premiären och köra för guld, säger teamchefen Joel Christoffersson.
JC Raceteknik kommer till start med fem förare. Joachim Hvaal, som tidigare kört RX on Ice, vinterdebutanterna Thomas Bryntesson, William Nilsson och Sondre Evjen samt den lokala gästföraren Jonas Ökvist.
– Det blir som att börja om från början. Rallycross kan vi, men nu gäller det att hitta de bästa inställningarna för vinterunderlag. Vi har lite erfarenhet från fjolårets istävling i Höljes, men nu är det nya förare som måste trimmas in.
Det är första gången JC Raceteknik har så här många bilar till start. Att visa bra resultat redan från början är viktigt.
– Man måste vara i varje final för att kunna slåss om en totalseger i RX on Ice.
Värmlänningen Thomas Bryntesson kammade hem en tredjeplats i Supercar Lites-EM och ser fram emot vad vintersäsongen har att erbjuda.
– Jag har kört lite på isen med en Volvo Original, men aldrig tävlat. Att köra rallycross på snö är helt nytt, säger Bryntesson.
Att ta starten i rallycross är alltid viktigt, men på en bana med snövallar kan det vara avgörande.
– Isen kommer bli spårig. Det ska bli spännande att se hur det påverkar både starterna och själva banan. Hur jag hanterar det är något jag får lära mig allt eftersom.
Tävlingen lockar ett starkt startfält med förare från både VM och Global Rallycross.
– Det är grym konkurrens med många rutinerade förare. Det gäller att vara skärpt hela tiden, men jag ska försöka slåss om segern.
Teamkollegan William Nilsson kom, som yngst i klassen, på en fjärdeplats i fjolårets Lites-SM. Men snöbristen i Skåne har gjort att Tomelillasonen är helt orutinerad på underlaget.
– Jag tittade på två tävlingar i fjol och är riktigt taggad. Körning på grus verkar vara det som är mest likt snö, men det blir ändå en helt annan grej. Jag brukar vara lättlärd, så jag tror att jag kommer in i det snabbt, säger Nilsson.
Alla JC Racetekniks förare, utom gästföraren, ska köra hela RX on Ice.
– Jag kommer satsa stenhårt på att åtminstone hamna på pallen i en tävling, det känns som ett rimligt mål. Thomas Bryntesson är snabb och kan bli min största konkurrent. Det gäller att ha huvudet på skaft, säger Nilsson.
Gästföraren och Piteåbon Jonas Ökvist kör normalt isracing och Supernationell 2400.
– Jag har alltid varit sugen att testa Supercar Lites. När jag fick ihop flera lokala sponsorer och det blev SM på hemmaplan var det bara att tuta och köra. Jag ser det mest en kul grej, säger Ökvist.
Han hoppas att erfarenheten på hemmabanan och timmarna på isen ska väga upp ovanan i Lites-bilen.
– Det är gott om snörök i isracing, vilken det lär vara även här. Men röken är obehaglig och inget man vänjer sig vid. Först och främst ska jag komma över mållinjen i alla heat. Men det speciella underlaget gör att mycket kan hända. Målet är final, så jag får försöka ta konkurrenterna med snabbt fotarbete.
Text och foto: Andrea Ivares Berglind. Lånas bilderna måste jag anges som fotograf.
Gott nytt år ✩
Genom ett fisheye
Precis som en hund måste kameran rastas emellanåt. Tog med mitt fisheye-objektiv och oboy vad jag älskar det! Ska bli spännande att lära sig tips och trix med objektiver, för just nu känns mina bilder ganska tråkiga och platta. Men träning lär ge färdighet.
Plåtade lite testbilder för att tydligt se skillnaden mellan ett gammalt objektiv och det nya. Bilderna till vänster är fotograferade med Nikkor 18-105mm f/3.5.
Min nya vapendragare
Bland alla klappar under granen låg denna krabat: ett fisheye-objektiv (Nikkor 10.5mm f/1:2.8). Alltid roligt med tillökning i kameraväskan. Ska bli spännande att testa det. Eftersom min kameras minneskortsläsare är trasig har jag inte hunnit använda objektiven än, men ska låna mammas kamera en sväng senare idag.
På kyrkogården ✝
Alla måste få lite ljus i juletid. Eftersom ingen äldre slänkting finns med oss har det blivit lite av en tradition att besöka gravarna.
Två födelsedagsbarn
Alla goda ting är tre. Inte nog med att det ska köpas julklappar till hela bunten – både min mamma och pojkvän fyller år fyra dagar efter julafton. En dyr historia, det där.
Fredrik väcktes med kaffe och presenter på sängen. Även en annorlunda blomma som jag pysslat ihop stod på födelsedagsbricka. Cheesecaken hade pappa och Fredrik bakat. Imponerande nog var den verkligen supersmarrig.
Däremot råkade jag vara lite elak med stackars Fredde. Han är nämligen höjdrädd – så enormt rädd att han får hjärtklappning av att stå på marken och titta upp på höga byggnader. Därför kände jag för att skoja till det lite.
Full av förväntan öppnade han sin sista födelsedagspresent. Där i låg presentkort på fallskärmshoppning. Ångesten riktigt lyste i hans blick. Efter någon minut räckte jag fram ett annat kuvert, som han kunde välja istället för fallskärm. I den låg presentkort på Bodyflight. Det uppskattades betydligt mer.
Babyshower
Idag firades en graviditet för fullt. Babyshowerns huvudperson var Louise, min pojkväns syster. Det bjöds på toppenfika, trevligt sällskap och fina presenter.
Nu kan det gärna få bli mars så vi får träffa den lilla ♡
Hej mitt vinterland ❄
Inatt föll små lurviga tussar ner får skyn. Nu är landskapet vitt och fint. Lycka.
Jul i Jämtland
Äntligen är jag tillbaks i mitt kära norr. Dagarna består till mesta dels av julfilmer, bakning, TV-spel och lek med min pojkväns syskonbarn. Har planerat att filma hela veckan och klippa ihop. Kan vara kul att göra till en tradition och blir fina minnen. Men min omgivning är inte lika peppade – att konstant få en kamera upptryckt i nyllet är tydligen ingen höjdare.
Har även hunnit pynta två granar, och i morgon ska ännu en täckas av kulor. Igår passade jag även knäppa lite bilder på svärsysterns vovve Nico.
Förstår inte varför bilderna blir så dålig kvalité här på bloggen. Måste kolla upp det.
Latest on Instagram.
En fika med de små.
Denna onsdag kidnappade jag och svärsyrran hennes syskonbarn. Det bjöds på god lunch, fika, pyssel och filmtittning. Avståndet till barnen är bland det jobbigaste med att bo i Stockholm. De ynka månaderna som går mellan varje besök känns som en evighet. Därför får jag passa på att njuta medan jag är här.
Ett frissabesök. En ny människa
Mitt hår har varit ruskigt slitet senaste månaden, så det var dags att göra något åt saken. Har klippt mig hos frissan Mia i nästan tio år, därför planeras det in ett besök när jag är hemma i norr. En decimeter rök och attans vad bra det blev. Tänk att håret är en så stor del i utseendet.
Självklart fick kameran följa med för att dokumentera förvandlingen. Problemet? Minneskortet satt hemma i datorn... Slänger in en drös mobilbilder istället.
På den första bilden syns mitt hår före klippningen. En jäkla skillnad, eller hur?
Kommer hem, hem till dig
Nu bär det av: mot Jämtland! I skrivande stund sitter jag på tåget. Går allt som planerat anländer jag i Sundsvall klockan tolv. Ska bli så vansinning skönt att tillbringa en vecka i skog och mark.
Huvudstaden kryllar av kåtbockar, fyllehundar och supersvin. I norr är räven min bästa vän.
