Ett stycke busungar
De kan verka lugna - men låt dig inte luras av den bedårande sötheten. Som vanligt var det full fart på dem och med listighet (och korta slutartider) lyckades jag fånga grabbarna på bild.
Här är bilderna jag tog på dem i somras under bröloppet: Del 1. Del 2.



Nu är livet som journalist över
Eller över och över är det förhoppningsvis inte. Men förra torsdagen gjorde jag min sista dag på Värmlands Folkblad.
Det har varit riktigt härligt att under fyra veckor lämna skolbänken för att kasta sig in i en tidningsredaktion. Jag har lärt mig det mesta som är värt att veta om sportjournalistik och fått skriva om allt från hockey och bandy till speedski och hästkörning.
Jag känner mig säkrare än någonsin att jag hör hemma i mediebranschen. Som journalist, fotograf eller grafisk designer? Det har jag inte bestämt än. Men förhoppningsvis hittar jag en arbetsplats där jag får göra allt.
Jag vill tacka alla grabbarna J för min tid på VF och för det varma omhändertagandet. Under min sista dag hängde vi på O´Learys och spelade in ett avsnitt av Hockeystudion.
Jag fick, förutom att fotografera, den stora äran att räcka in en trasig hockeyklubba och en tavla till studion. Syntes jag? Näääääää.... inte ens ett litet finger stack in. Det var den skådespelarkarriären det.

Han har lämnat. Gått vidare. Från detta jordeliv.

"Här håller alla på FBK"


















Promenix i soliga Karlstad

Helt till mig av längtan
Tack älskade Fredrik för den underbara presenten ♡

Vurpor och varm choklad








H O C K E Y HOCKEY









Livet som värmlänning
Så alla värmlänningar där ute får hålla utkik efter bruden på sporten i framtiden.

Update från Värmlandsskogarna




Sex timmar i en bil

Spenderat natten i en cell. Fuck aina.
Nejdå. Jag är inte Stockholms nya supergangster. Jag har bara varit iväg och fixat ett pass nu på morgonen.
Polistjejen granskar mig från topp till tå när jag kommer fram till receptionsdisken. Plötsligt brister hon ut i ett leende.
– Du är inte 124 centimeter längre, va? Hur lång är du nu?
– 161... och en halv!
Tydligen var jag inte mer än tre kottar hög när jag skaffade mitt förra pass. Så har jag vuxit upp? Eller brukar inte vuxna kvinnor påpeka halva centimetrar hit och dit?
På den nya passbilden stirrar jag in i kameran med sur min. Och näsan skuggar en liten del av överläppen, så det ser det ut som jag har odlat Hitler-mustasch. En riktig höjdarbild med andra ord!

Kräkstopp och revbensbrott
Det är lillördag och där sitter jag. Hela natten. På den lurviga badrumsmattan. Med huvudet lutat mot toalettstolen och tårarna rinnandes nedför kinderna. Jag trodde jag var oövervinnlig, men blev bevisad motsatsen. Om och om igen. Trots alla odds överlevde jag. Med ett leende på läpparna och 'spöat skiten ur vinterkräksjukan' inskrivet i mitt CV.
När jag öppnar ögonen torsdagsmorgonen ser jag på livet med hoppfull blick. Men ack och nej, där kommer nästa bakslag. Efter några timmar med en fruktansvärt smärta i bröstkorgen tar jag en titt och hittar ett stort blåmärke. Jag besöker Dr Google ställer min diagnos: spricka i ett revben. Under min strid natten innan har jag upprepade gånger dunkat bröstkorgen i toastolen.
Ett ofrivilligt självskadebeteende med andra ord.
Nu är jag på benen igen! Klen och stel och öm - men glad ändå. Så jag tänkte passa på att visa några av mina födelsedagspresenter. Och såklart en badmintonbild från söndagens tävling.

Det lilla ljusa
"När jag blir journalist och rik ska jag köpa dittan och dattan", tänker jag och fortsätter planera vad jag ska ha för lampor och dörrar i mitt framtida hus. De mer realistiska målen för min nuvarande tvåa är en fondvägg i vardagsrummet och fina, ljusa medaljongtapeter i sovrummet.
Det vore jättekul om ni kunde tipsa om några, mindre kända, inredningsbloggar. Så att jag kan stimulera mitt beroende.



Söndagsfotograferande och struntpratande



Kalas för hela slanten
Jag började kalaset med att äta upp mig några kilo (tårtor, chokladbollar och morotsmuffins fick oss alla att rulla fram). Vid dagens slut, tack vare mina kusiner och flera omgångar av kurragömma, var kilona borta igen.













Tjugo
Jag har haft en underbar dag med så många fina presenter och härliga gratulationer!
Dagens största chock var när jag öppnade en present från pojkvännen. På botten i en skokartong satt nämligen en Londonresa! I presenten ingår boende på fint hotell, shopping, alla Londons sevärdheter och middag på grymma Jamie Olivers restaurang. I april packar jag min väska. Wihooooo! 😍
En annan chock, se näst sista bilden, var när en guldig iPhone dök upp i ett paket. Tack mamma och pappa ♡












Före tjugo
Så jag gör en sista tonårsrevolt. I don't care about chokladbollar, I love it!



En uggla. På golvet. I vardagsrummet.

Nytt till journalisten
Jag fick även med mig en tidig födelsedagspresent hem. Snart ska jag nämligen ut på praktik och då är en fin skjorta ett måste.
