Han har lämnat. Gått vidare. Från detta jordeliv.

 

"Här håller alla på FBK"

Denna vecka är det hockey som gäller. I tisdags var jag och kikade på Färjestad-AIK och ikväll möter mitt lag Växjö Lakers. Jag har alltid varit ett stort fan av hockey, så att under arbetstid få spana in favoritlaget på hemmaplan är helt makalöst. Mitt uppdrag är, förutom att njuta, att skriva en längre notis om presskonferensen med tränarna.
 
Så i kväll sitter jag där på pressläktaren biter mig i tungan för att inte svära och skrika massa barnförbjudna ord. Jag är verkligen rabiat när jag tittar på hockey, så jag får jobba med det här på VF. Det är nästan som terapi...
 



Promenix i soliga Karlstad

De flesta dagarna börjar jag jobba på eftermiddagen. Därför har jag bestämt mig för att gå upp relativt tidigt och röra lite på mig.
 
Idag var det helt underbart vårväder - så det blev en långpromenad runt hamnen. Självklart med flera fotopauser. Tyvärr låg kameran hemma på köksbordet, men iPhonen gjorde ett bra jobb trots allt.
 
 

Helt till mig av längtan

Nu är det bokat och klart. Den 27:e april bär det av till London. Jag har inte varit utomland på hur länge som helst - så det ska bli helt underbart.
Tack älskade Fredrik för den underbara presenten
 
 

Vurpor och varm choklad

I onsdags lämnade jag VF-kontoret för att göra ett mindre reportage om Arlaloppet. Tanken var att jag och en fotograf skulle åka tillsammans - med fotografen fick förhinder och jag fick åka på egen hand. Så tredje dagen på praktiken fick jag både skriva och fotografera till tidningens baksida. Rätt så nöjd? jo det är jag ju,
 
Ni kan läsa min artikel här.
 



H O C K E Y HOCKEY

I går var jag med på inspelningen av Hockeystudion. Johan, Johan och Jacob pratade på framför kameran medan jag sprang runt och fotograferade.
 
Just nu jobbar jag för fullt med att komma in i själva sportskrivandet. Jag har bara skrivit om motorsport tidigare - så bandy och skidskytte är en utmaning. Men jag gillar utmaningar och räknar med att vara sportproffs när mina praoveckor är över.
 
Första veckan här på VF har annars gått galant. Grabbarna är hur härliga som helst och jag har fått ett varmt välkomnande.
 



Livet som värmlänning

Värmlands Folkblad har fått en ny journalist!  I alla fall under min fyra veckor långa praktikperiod.
 
Jag håller hus i Karlstad - på sporten med grabbarna J. Under de första dagarna har jag lagt mest energi på att säga rätt på kollegorna Johan, Johan, Jacob, Joakim och Jonas. Såklart har jag även spottat ut några artiklar och bilder.

Så alla värmlänningar där ute får hålla utkik efter bruden på sporten i framtiden.


Update från Värmlandsskogarna

 

Sex timmar i en bil

 

Spenderat natten i en cell. Fuck aina.

Nejdå. Jag är inte Stockholms nya supergangster. Jag har bara varit iväg och fixat ett pass nu på morgonen.

Polistjejen granskar mig från topp till tå när jag kommer fram till receptionsdisken. Plötsligt brister hon ut i ett leende.

– Du är inte 124 centimeter längre, va? Hur lång är du nu?
– 161... och en halv!
Tydligen var jag inte mer än tre kottar hög när jag skaffade mitt förra pass. Så har jag vuxit upp? Eller brukar inte vuxna kvinnor påpeka halva centimetrar hit och dit?

På den nya passbilden stirrar jag in i kameran med sur min. Och näsan skuggar en liten del av överläppen, så det ser det ut som jag har odlat Hitler-mustasch. En riktig höjdarbild med andra ord!

 
 

Kräkstopp och revbensbrott

Tolv minuter över tolv, natten till onsdag, slog det till.

Det är lillördag och där sitter jag. Hela natten. På den lurviga badrumsmattan. Med huvudet lutat mot toalettstolen och tårarna rinnandes nedför kinderna. Jag trodde jag var oövervinnlig, men blev bevisad motsatsen. Om och om igen. Trots alla odds överlevde jag. Med ett leende på läpparna och 'spöat skiten ur vinterkräksjukan' inskrivet i mitt CV.

När jag öppnar ögonen torsdagsmorgonen ser jag på livet med hoppfull blick. Men ack och nej, där kommer nästa bakslag. Efter några timmar med en fruktansvärt smärta i bröstkorgen tar jag en titt och hittar ett stort blåmärke. Jag besöker Dr Google ställer min diagnos: spricka i ett revben. Under min strid natten innan har jag upprepade gånger dunkat bröstkorgen i toastolen.
Ett ofrivilligt självskadebeteende med andra ord.


Nu är jag på benen igen! Klen och stel och öm - men glad ändå. Så jag tänkte passa på att visa några av mina födelsedagspresenter. Och såklart en badmintonbild från söndagens tävling.

 
 
 

RSS 2.0