Jag fick en epilator i födelsedagspresent. Testkörde den direkt på ett par små områden på armar och ben. Blev förvånad över hur smärtfritt det var. Visst, epileringen var långt i från skön. Men det var ingen djurisk kom-och-skjut-mig-smärta. Så idag bestämde jag mig för att testa den på nytt i duschen, fast under armarna. Hur illa kan det vara?

 

 

 

 

 

 

Fem minuter senare knackar det på dörren igen. "Snälla älskling, sluta nu. Det är inte värt det!" Men jag ger mig inte förrän jag är len som en nakenhund.

 

 

Precis som en hund måste kameran rastas emellanåt. Tog med mitt fisheye-objektiv och oboy vad jag älskar det! Ska bli spännande att lära sig tips och trix med objektiver, för just nu känns mina bilder ganska tråkiga och platta. Men träning lär ge färdighet.

Plåtade lite testbilder för att tydligt se skillnaden mellan ett gammalt objektiv och det nya. Bilderna till vänster är fotograferade med Nikkor 18-105mm f/3.5. 

 

Bland alla klappar under granen låg denna krabat: ett fisheye-objektiv (Nikkor 10.5mm f/1:2.8). Alltid roligt med tillökning i kameraväskan. Ska bli spännande att testa det. Eftersom min kameras minneskortsläsare är trasig har jag inte hunnit använda objektiven än, men ska låna mammas kamera en sväng senare idag. 

 

Alla måste få lite ljus i juletid. Eftersom ingen äldre slänkting finns med oss har det blivit lite av en tradition att besöka gravarna.

 

 

Fredrik väcktes med kaffe och presenter på sängen. Även en annorlunda blomma som jag pysslat ihop stod på födelsedagsbricka. Cheesecaken hade pappa och Fredrik bakat. Imponerande nog var den verkligen supersmarrig.

 

Däremot råkade jag vara lite elak med stackars Fredde. Han är nämligen höjdrädd – så enormt rädd att han får hjärtklappning av att stå på marken och titta upp på höga byggnader. Därför kände jag för att skoja till det lite.

Full av förväntan öppnade han sin sista födelsedagspresent. Där i låg presentkort på fallskärmshoppning. Ångesten riktigt lyste i hans blick. Efter någon minut räckte jag fram ett annat kuvert, som han kunde välja istället för fallskärm. I den låg presentkort på Bodyflight. Det uppskattades betydligt mer.

Idag firades en graviditet för fullt. Babyshowerns huvudperson var Louise, min pojkväns syster. Det bjöds på toppenfika, trevligt sällskap och fina presenter. 

 

Nu kan det gärna få bli mars så vi får träffa den lilla ♡

---

Inatt föll små lurviga tussar ner får skyn. Nu är landskapet vitt och fint. Lycka.

---

Denna onsdag kidnappade jag och svärsyrran hennes syskonbarn. Det bjöds på god lunch, fika, pyssel och filmtittning. Avståndet till barnen är bland det jobbigaste med att bo i Stockholm. De ynka månaderna som går mellan varje besök känns som en evighet. Därför får jag passa på att njuta medan jag är här.

 

Mitt hår har varit ruskigt slitet senaste månaden, så det var dags att göra något åt saken. Har klippt mig hos frissan Mia i nästan tio år, därför planeras det in ett besök när jag är hemma i norr. En decimeter rök och attans vad bra det blev. Tänk att håret är en så stor del i utseendet.

 

Självklart fick kameran följa med för att dokumentera förvandlingen. Problemet? Minneskortet satt hemma i datorn... Slänger in en drös mobilbilder istället.

Nu bär det av: mot Jämtland! I skrivande stund sitter jag på tåget. Går allt som planerat anländer jag i Sundsvall klockan tolv. Ska bli så vansinning skönt att tillbringa en vecka i skog och mark.

 

Äta bör man annars dör man. Och när man ändå smäller i sig käk bör det göras med stil. Jag har förvåndande nog aldrig ätit på American Steakhouse tidigare, men kommer garanterat återvända. Supergod mat och härlig miljö.

Efter en del tjat från sambons sida blev det en tidig morgon denna lördag. Det arrangerades nämligen en mässa för retro TV-spel på Odenplan. Eftersom jag är ooooooooootroligt stöttande kring min pojkväns nörderier var det bara att kliva upp klockan sju och bege sig till Retro games Stockholm: en minimal lokal med tiotusentals spel.

Men jag ska inte klaga. Det fanns nämligen tio olika flipperspel att lira på, gratis! Här är min dag i siffror...

 

Gånger jag fått gå iväg pga trängsel: 43
Barn som skrikit "Pappa, när är det min tur att spela??": 4
Dofter som var dominanta i lokalen: 2 (redbull och svett)
Personer som snubblade i trappen där jag hängde 50 procent av tiden: 5
Mitt poängrekort i flipperspel: 10 547 039

Rader med spel till salu: 4
Antal vändor Fredrik gick där: 406
Omgångar i olika spelmaskiner: 23
T-shirts med nördiga tryck: Jag tappade räkningen vid 97

Som den jämtlandstös jag är känns Stockholms södra sida som hemma. Röda skogshuggarskjortor, trähus och få människor som stressar. Det blev en fika på otroligt mysiga Café String och en brakmiddag på norra sidans bästa Åre-hak: Broken. 

Denna torsdag tillbringades på Bosön – Ricksidrottsförbundets utvecklingscenter på Lidingö. Där var det pressträff och invigning av Svenska Bilsportförbundets simulator. Det må se ut som ett TV-spel, men är mycket mer.

 

Framför förarstolen finns tre böjda 65 tums TV-apparater och ljudet är precis som i en tävlingsbil. Stolen lutar när bilen svänger, rycker när du växlar och skakar vid krascher. På plats fanns VM-förarna Timmy Hansen, Johan Kristoffersson och Fredrik Åhlin. Enligt grabbarna var simulatorn så lik en tävlingsbil man kan komma. Skillnaden? Krockarna är billigare och smärtfria.

 

Jag har tidigare åkt med i både rally- och rallycrossbilar. Men idag fick jag möjligheten att köra själv – på VM-banan Höljes. Förutom sjuttiotre krascher, femhundra avåkningar och en rekordsnabb start med backen i gick det galant. Men det blir inget karriärsbyte för min del, imorgon står jag återigen på bankanten med kameran i handen.

 

---

Efter det fruktansvärt tragiska mordet på Ikea diskuteras det hejvilt: "ut med alla invandrare!" Jag kan inte annat än att hålla med. Hiva ut alla människor som flytt till vårt land för ett bättre liv.

För ett land utan invånare är ett land utan brottslighet. Eller hur? Fast hörni, är vi inte bättre än såhär? Bättre än att sätta in människor i fack och dra folk över kammar.

Sveriges nationaldag firades på Slussen. Petter levererade en förstklassig konsert, som sändes live på Nyhetsmorgon. Det var även världspremiär för den trallvänliga låten Leva & dö.

 

 

Sådär ja! Nu kan denna 21-åring titulera sig som journalist. Vilken härlig känsla det är att skriva de orden. Så små för världen, men gigantiska för mig.

 

Tänk om jag kunde resa tillbaka i tiden. Då skulle jag hälsa på den fjortonåriga Andrea. Hon som precis gjort sin första intervju för skoltidningen, med rapparen Petter. Hon som oroade sig för betyg och gymnasieskolor. Hon som kände att hon inte dög till, hur mycket hon än försökte. Hon som ville bli journalist, trotsa jantelagen och uppleva världen utanför byhålan.

Till henne skulle jag säga:
Det löser sig.
Du kommer att komma in på medieprogrammet. Du kommer gå ut med bra gymnasiebetyg. Du får din första helsida i Expressen som sextonåring. Du kommer in på journalistutbildningen. Du får drömpraktikerna. Du kommer lyckas med det där reportaget på 12 000 tecken.
Så sluta oroa dig.

Nu sitter jag här. Arbetslös och utan pengar som rullar in varje månad – men med en jädra drivkraft.
Jag är inte ens orolig, ingen ångest. För livet löser sig. Alltid.

 

 

Hej och hå, här kämpar man på! Sen mitten av augusti har jag varit sjuk - feber, halsont och hela paketet. Förra veckan blev det lite bättre, men nu verkar det som halsflussen lurar runt hörnet.

Därför har bloggen lagts åt sidan för ett tag. Men håll tillgodo - härligheter kommer att komma framöver!

 

Som plåster på allas sår bjuder jag på några bilder från min Instagram. Här har ni mitt oktober.