Krönika - När blir något olagligt?

Innan jul hade jag som skoluppgift att skriva en krönika. Kom först nu på att den kanske passar slänga upp den här i bloggen.
Jag vet att jag har skrivit om händelsen i bloggen tidigare, men här kommer den ändå:

Det var en jobbig dag för mannen. På morgonen hade chefen varit upprörd för något pappersarbete han glömt lämna in och under lunchen fick han skinka istället för salami på pizzan. Mannen är därför upprörd när han stiger in i bilen och sätter sig i förarstolen.

In mot staden står trafiken nästan stilla. Mannen tackar gudarna för att han ska åt det motsatta hållet. Han passerar en Volvo, en Saab, ytterligare en Volvo, en polisbil, en Renault, en buss, en Ford. Plötsligt ser han hur polisbilen slår på blåljusen och gör en u-sväng för att sätta fart efter honom. Mannen inser snabbt vad jakten beror på: han har inget bilbälte.

Mannen sliter snabbt på sig bältet. Polisen kör ikapp honom och han tvingas åt sidan. Polisen förklarar det är ett lagbrott att inte bära bilbälte. Tio minuter av förnekelse hinner passera innan mannen accepterar de dyra böterna.

Med ett leende avslutar polisen att bilbältet är lika viktigt som en fallskärm är för en pilot, livsviktigt när olyckan är framme. Mannen fräser fram några väl valda ord till svar.

Under jakten på mannen passerar polisen en stadsbuss. I bussen finns 73 passagerare, 50 av dessa sitter ned medan de övriga står upp. Samtliga saknar bilbälte. Men eftersom de reser kollektivt verkar det plötsligt inte lika viktigt.

Blir skaderisken mindre ju fler passagerare man är per fordon? Att något som är livsfarligt och olagligt i en bil blir säkert och lagligt i en buss låter i mina öron väldigt ologiskt.



Du triggade mig!

Tre stycken killar i 15års åldern sitter på bussen och pratar högljutt, med alla möjliga ljudeffekter. Jag och några kompisar sitter på platserna bredvid och flinar. Plötsligt börjar de prata om den ena killens mössa.

Killen: Här köpte jag min mössa!
Killens kompisar vänder sig om och killen pekar ut genom fönstret
Killen: Nej, inte där. Vänta.. Hä.. nej. Snart.
Killen tittar engagerat ut genom fönstret och hans kompisar väntar tålmodigt
Killen: Hä.... Vänta, vänta. Hä.. här. Nej, snart, snart. Hä.. Hä ...
Jag: HÄR!!
Killarna studsar till av mitt skrik och stirrar förvånat på mig. När jag och mina kompisar börjar skratta får vi ett litet generat leende tillbaka från killarna.

Vad skulle jag ha gjort? Jag hade ju inget annat val än att hjälpa killen på traven.


RSS 2.0