Denna onsdag kidnappade jag och svärsyrran hennes syskonbarn. Det bjöds på god lunch, fika, pyssel och filmtittning. Avståndet till barnen är bland det jobbigaste med att bo i Stockholm. De ynka månaderna som går mellan varje besök känns som en evighet. Därför får jag passa på att njuta medan jag är här.

 

Mitt hår har varit ruskigt slitet senaste månaden, så det var dags att göra något åt saken. Har klippt mig hos frissan Mia i nästan tio år, därför planeras det in ett besök när jag är hemma i norr. En decimeter rök och attans vad bra det blev. Tänk att håret är en så stor del i utseendet.

 

Självklart fick kameran följa med för att dokumentera förvandlingen. Problemet? Minneskortet satt hemma i datorn... Slänger in en drös mobilbilder istället.

Nu bär det av: mot Jämtland! I skrivande stund sitter jag på tåget. Går allt som planerat anländer jag i Sundsvall klockan tolv. Ska bli så vansinning skönt att tillbringa en vecka i skog och mark.

 

Äta bör man annars dör man. Och när man ändå smäller i sig käk bör det göras med stil. Jag har förvåndande nog aldrig ätit på American Steakhouse tidigare, men kommer garanterat återvända. Supergod mat och härlig miljö.

Efter en del tjat från sambons sida blev det en tidig morgon denna lördag. Det arrangerades nämligen en mässa för retro TV-spel på Odenplan. Eftersom jag är ooooooooootroligt stöttande kring min pojkväns nörderier var det bara att kliva upp klockan sju och bege sig till Retro games Stockholm: en minimal lokal med tiotusentals spel.

Men jag ska inte klaga. Det fanns nämligen tio olika flipperspel att lira på, gratis! Här är min dag i siffror...

 

Gånger jag fått gå iväg pga trängsel: 43
Barn som skrikit "Pappa, när är det min tur att spela??": 4
Dofter som var dominanta i lokalen: 2 (redbull och svett)
Personer som snubblade i trappen där jag hängde 50 procent av tiden: 5
Mitt poängrekort i flipperspel: 10 547 039

Rader med spel till salu: 4
Antal vändor Fredrik gick där: 406
Omgångar i olika spelmaskiner: 23
T-shirts med nördiga tryck: Jag tappade räkningen vid 97

Som den jämtlandstös jag är känns Stockholms södra sida som hemma. Röda skogshuggarskjortor, trähus och få människor som stressar. Det blev en fika på otroligt mysiga Café String och en brakmiddag på norra sidans bästa Åre-hak: Broken.