The Color Run Stockholm
Jag kan lova en sak: nästa år står jag inte på sidan med en kamera.
Hej å hå, kämpa på!
Målet är att kötta en mil innan snön faller. Men tills dess njuter jag av en god smoothie på kvarg och blåbär.
Nyttig njutning
Jordgubbsshaken nedan uppmanar jag alla som läser detta att testa. Så himmelsk god och lätt att göra. Seså, iväg med er till köket och sätt igång!
Promenix i soliga Karlstad
Vurpor och varm choklad
Kräkstopp och revbensbrott
Det är lillördag och där sitter jag. Hela natten. På den lurviga badrumsmattan. Med huvudet lutat mot toalettstolen och tårarna rinnandes nedför kinderna. Jag trodde jag var oövervinnlig, men blev bevisad motsatsen. Om och om igen. Trots alla odds överlevde jag. Med ett leende på läpparna och 'spöat skiten ur vinterkräksjukan' inskrivet i mitt CV.
När jag öppnar ögonen torsdagsmorgonen ser jag på livet med hoppfull blick. Men ack och nej, där kommer nästa bakslag. Efter några timmar med en fruktansvärt smärta i bröstkorgen tar jag en titt och hittar ett stort blåmärke. Jag besöker Dr Google ställer min diagnos: spricka i ett revben. Under min strid natten innan har jag upprepade gånger dunkat bröstkorgen i toastolen.
Ett ofrivilligt självskadebeteende med andra ord.
Nu är jag på benen igen! Klen och stel och öm - men glad ändå. Så jag tänkte passa på att visa några av mina födelsedagspresenter. Och såklart en badmintonbild från söndagens tävling.
Nu är det bannemig dags!
Ett stycke brunstig tjur
Jag spelar badminton och nu när säsongen är slut är vi ett gäng från klubben som som träffas och springer 2 gånger i veckan.
Idag så joggade vi nästan 5,5 km.
Men det fanns 5 små problem för mig:
1) Pollen! Jag mår verkligen jättedåligt i allergin.
2) Pollen! Det får mig även att bli dålig i astman.
3) Jag får ont i handleden (ledbandsskada) när jag springer.
4) Jag hade glömt att ta astmamedicinen..
5) Prestationsångest! Trots att jag mår dåligt så känner jag att jag måste hålla uppe i de andras tempo.
Innan jag ens hade sprungit 2 km hade jag tagit ut mig själv helt och var riktigt nära en astmaattack.
Jag kan tänka mig att jag lät exakt som en brunstig älgtjur med astmaanfall.
Djupa, tröga, jättehöga andetag med ett och annat pip och rassel i brösten a la lunginflammation.
Efter någon minuts vila så var jag på benen igen och tog mig runt hela vägen i ganska bra tempo.
Pssst.. Det är nu ni ska tala om hur duktig jag är och hur fint jag måste ha låtit.
Paranoid och snabbare än Blixten McQueen!
Meningen var att jag skulle ut på en, i tempot jämn, joggingtur på 2,5 km. Istället blev det intervallträning, allt tack vare att det var 21:00 på kvällen..
För så fort jag kom in i ett av de mörkaste skogspartierna kom jag att tänka på mördare och våldtäktsmän. Det resulterade självklart i att jag sprang de hundra metrarna – för kung och fosterland.
Just den tanken om våldtäktsmän är ganska intressant: I en radie på 3 km, från mitt hus mätt, bor det max 150-200 personer. Så oddsen för att jag faktiskt skulle stöta på en mördare (eller någon alls för den delen) är med andra ord ganska små. Faktiskt, så tror jag att chanserna är större att jag skulle träffas i huvudet av en satellit mitt på ett öppet fält under en joggingtur ...
… Tusan! Nu kommer jag vara tvungen att springa på alla lägdor åkrar också!
