Under sommaren har jag flytt huvudstaden. Jag har drällt mellan Norrbotten, Grekland, Jämtland och Värmland. För tillfäller befinner jag mig i Jämtland.

En sommartradition är att åtminstone en torsdag spela bilbingo. För alla som inte har koll på denna sport innebär det att du spelar bingo. I en bil. Och får du bingo tutar du för kung och fosterland. Svårare än så är det inte.
Däremot är det otroligt viktigt att inte skratta, prata eller heja fram nummer. Det fick jag lära mig idag. För efter 9 spel kommer det fram en kontrollant till vår bil.

Kontrollanten fnissar: "Ursäkta, men ni måste dämpa er lite. Ni är för högljudda."
Vi (jag, min mamma, min kompis och hennes mamma): "Har någon klagat?"
Kontrollanten himlar med ögonen: "Ja..."
I bilen bredvid sitter en dam med hopsnörpt mun och bister blick.

Vi måste nog vara först i världen att få en varning i bilbingo.

Efter händelsen försökte jag få ögonkontakt med damen, för att vinka och göra henne på bättre humör. Men hon ville hellre stirra ner i sin bingobricka och snörpa med munnen.

Tolv minuter över tolv, natten till onsdag, slog det till.

Det är lillördag och där sitter jag. Hela natten. På den lurviga badrumsmattan. Med huvudet lutat mot toalettstolen och tårarna rinnandes nedför kinderna. Jag trodde jag var oövervinnlig, men blev bevisad motsatsen. Om och om igen. Trots alla odds överlevde jag. Med ett leende på läpparna och 'spöat skiten ur vinterkräksjukan' inskrivet i mitt CV.

När jag öppnar ögonen torsdagsmorgonen ser jag på livet med hoppfull blick. Men ack och nej, där kommer nästa bakslag. Efter några timmar med en fruktansvärt smärta i bröstkorgen tar jag en titt och hittar ett stort blåmärke. Jag besöker Dr Google ställer min diagnos: spricka i ett revben. Under min strid natten innan har jag upprepade gånger dunkat bröstkorgen i toastolen.
Ett ofrivilligt självskadebeteende med andra ord.


Nu är jag på benen igen! Klen och stel och öm - men glad ändå. Så jag tänkte passa på att visa några av mina födelsedagspresenter. Och såklart en badmintonbild från söndagens tävling.

Jag kan på fullaste allvar säga att dessa killar är de största galningarna jag någonsin sett. Förutom de mest idiotiska trixen med cross och bmx åktes det även trehjuling och badkar.

 

Två skräckslagna killar från publiken plockades ur publiken för att delta i showen. Precis innan de klev på crossen visades denna video från ett tidigare publiknummer. Killen i mitten var nära att bryta ihop - och jag förstår honom!

 

---

Gårdagen var som sagt helt otrolig! Jag är fortfarande i chock - det var det grymmaste jag någonsin sett. Jag är så tacksam att jag fick sitta där med min kamera.

 

För alla er som inte hade turen att se denna show live kommer några bildbomber som tröst.

 

---

Med kameran i högsta hugg besökte jag den fantastiska showen Nitro Circus! Det var helt underbart och jag är fortfarande i extas. Jag har aldrig tidigare upplevt sådan chock, glädje, ångest och hänfördhet på samma gång. Helt galet. Tack min fina prins för att du bjöd mig på en otrolig upplevelse.

 

---

Denna fredag har inte varit lik någon tidigare fredag. Denna fredag har varit något helt speciellt. Jag fick nämligen besöka Urban Delis surdegshotell!

 

Urban Deli är huvudsakligen bageri och resturang. Men startade för tre år sedan, som ett stort skämt, världens första surdegshotell. Affärsidén går ut på att människor kan lämna in sina degar när de åker på semester. På hotellet blir degarna blir ompysslade, matade och överrösta med kärlek.

 

Under gymnasiet hade jag och mina vänner diverse interna skämt om surdegshotellet. Jag brukade alltid säga att jag ville göra ett reportage om det - och idag blev det verklighet. Det känns så roligt och jag är verkligen exalterad. Jag har en känsla av att det kommer bli ett grymt unikt reportage.

 

---

I går har jag fotograferat några nya foton och arbetat med gamla. Den första gobiten är tagen i Östersund, men sedan länge bortglömd. I går hittade jag bilden på min hårddisk och kan inte förstå varför jag aldrig använt den tidigare!

 

---

Jag har förvandlas till en liten tant. Jag har alltid har bälte på bussen, älskar att shoppa gardiner, kritiserar mesiga mammor och gnäller när barn cyklar utan hjälm.

Men idag visade sig min rätta ålder.

 

Jag sitter och pluggar i soffan med datorn i knät (tonårspoäng). Skrivandet går kanon och jag bestämmer mig för att göra några stödord i fetstil. Jag trycker fingret på skärmens "bold-ikon". Inget händer. Jag trycker igen, denna gång hårdare. Inget händer och jag svär tyst. När jag sitter med fingret på skärmen för tredje gången förstår jag problemet. Skamset sträcker jag mig efter datormusen.

 

En tiondels sekund, varken mer eller mindre. På den tiden förvandlades mitt nya vita badrum till en Grinchen-slakt.

Det gröna nagellacket är överallt och glassplittret likaså. Förtvivlat skrubbar jag golvet med aceton, samtidigt som jag försöker rensa bort allt glas. Ju mer jag städar desto mer grön färg hittar jag. På vågen, under handfatet, på badkaret, bakom tvättmaskinen, på mina ben och händer.

Mitt i paniken inser jag att en ny färg nu börjar ta plats inne på toaletten. Det röda finns överallt - under handfatet, på golvet, på tvättmaskinen och badkaret.

Jag blickar ner på min svidande, acetontäckta hand och upptäcker att jag inte bara har slaktat Grinchen.
- HELVETE! Vad mycket blod! utbrister jag för mig själv.

Vad är det för dag? Första skoldagen.

Vad ska jag göra? Åka kollektivt i Stockholm med ett pressat tidsschema, för första gången.

Hur lång tid innan jag egentligen behöver åker jag? 30 min, för att vara på den säkra sidan.

Vad händer? Massolycka på Skurubron.

Hur drabbar det mig? Jag blir en timme sen till skolan.Är jag förvånad? Nej.......

Efter myket om och men nådde jag skolan och fick äntligen träffa klassen (som var lika sena som mig)! 

Jag är ofta lite sådär härligt förvirrad. Alltså tillräckligt förvirrad för att vimsa bort mig i vardagen och misslyckas - men inte så pass förvirrad så att det ställer till med större bekymmer. Men någon gång per månad når mitt förvirrade tillstånd nya höjder.

 

Idag är en sådan dag som min hjärna verkar ligga inuti en plastpåse: den finns där inne i mitt huvud, men utbyter ingen information med kroppen.

 

... ställt mjölken i köksskåpet.

... lyckats få en låda att fastna (tack vare slarvigt inlagda bestick som stack upp).

... plockat fram två knivar. Förvånat kollade jag på besticken och kunde först inte förstå varför det inte gick att ta upp mat med någon av dem.

... misslyckats med att tillverkat en elkontakt (var den plötsligt kontakt-skapar-kursen kommer ifrån har jag ingen aning om).

... gått in i väggen, bokstavligt talat.

... tagit på mig på mig grythandsken på vänsterhanden och tänk putta in plåten med högerhanden (tack övre makter för att jag kom på mig i sista stund).

... snubblat.

... bränt mig på plattången.

... sprungit till bussen.

... jävlats med en skrivare i en halvtimme utan att få någonting att bli rätt.

... glömt vilken dag det är.

 

Vi alla har olika hobbys och jag kan härmed stolt presentera mitt senaste intresse: Jag samlar på inflammationer!

---

Såg detta klipp idag och detta är utan tvekan något som skulle kunna hända mig! Jag och mina kompisar har nämligen en tendens att vara ganska barnsliga och klantiga... Jag har sett klippet nittiotvå gånger och skrattar så jag gråter!

 

 

Jag har gått klockrent in i svängdörrarna på skolan.

Jag har tagit fel på tiden med två timmar.

Jag har pratat baklänges.

Jag har tappat saker.

Jag har skickat sms och ringt till helt fel personer.

Jag har antagit att tjejen i matsalen bad om att få ta min tallrik, istället för kryddan som hon faktiskt bad om.

 

Jag har länge varit förkyld och mycket täppt i näsan. Nästäppan gör det svårt att andas och hindrar därmed syret från att nå hjärnan. Det måste alltså vara så att syrebristen blockerar min intelligens!

 

... försöka hjälpa din sambo att tappa upp badkaret. Om du ändå gör det skola du icke försöka hjälpa henne vrida på spaken så att det rinner ur vattenkranen istället för duschmunstycket. Om du ändå gör det skola du absolut icke vrida tillbaka spaken så att det sprutar ur duschmunstycket igen... När hon lagt ner duschmunstycke på badkarsbotten.. Resultatet blir ett genomblött badrum och en genomsur sambo.