Jag har sen i tisdags befunnit mig i Piteå. Det har badats i havet och idag var jag på Pite Äventyrsbad.

Där höll jag på att tappa bikinibyxan några gånger, smällde nästan av mig tån i kaklet och fick hundrahelva kallsupar. Allt var med andra ord som vanligt inne på badet och gick skapligt galant för att vara mig.
Det var först när jag var färdigbadad och redo att platta håret som oturen hittade mig på riktigt.

Men jag ser det som en lärdom. Idag har jag lärt mig ...
... Hur ont det gör att greppa plattången på den varma sidan.
... Hur ont det gör att sticka ner foten i badväskan för att torka den på handduken som ligger överst. Speciellt ont gör det om man då kliver PÅ plattången.

När jag gjorde det sistnämnda förstod jag först inte varför det plötsligt kändes som någon stack mig med en brinnande kniv, utan lät foten vara stilla ett tag. När jag vaknade upp ur min "smärt-dvala" kastade mig upp och uttryckte mig, möjligtvis, en aning opassande där bland alla barnfamiljer.

"AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAJ!!!!!!!!!!!! FI**A!!!! Jag brände STOOOORTÅN på plattången!!"
Men vad gör man? Har man ont och brännblåsor på lite överallt så har man.

Bloggen har hamnat i skymundan den senaste tiden. Jag har nämligen varit på Rallycross EM (se mina och mammas bilder HÄR) i Värmland den senaste veckan.


Jag tänkte därför ge alla en inblick i hur livet med Rallycrossen!

Innan vi åker till Höljes där rallycrossen äger rum så tror jag alltid att jag ska hinna med så mycket! Tiden känns oändlig. Jag funderar på att ta med mig springkläder ifall jag vill ta en liten joggingtur. Jag tar med mig kläder som skulle räcka till en 2 veckors utlandssemester. Även en och annan bok slinker ner i väskan. Och sminket får jag ju inte glömma!

Under tiden jag är där så inser jag att "överflödig tid" inte existerar. Den tiden vi inte är på banan går helhjärtat åt till att sova de där fem timmarna innan man ska vara pigg och redo på morgonen, gärna före klockan sex.

Trots att det känns som all min tid går till för att äta känner jag mig konstant hungrig. Så fort tillfället dyker upp så kastar jag mig in i den varma duschen. Likt hur en svältande hund äter så fort möjligheten dyker upp gäller att utnyttja varje chans som kommer till att bättra på sin hygien. 

Kläderna är i princip de samma varje dag, allt med "Helmia motorsport" på ska bäras! Att sminka sig känns efter någon dag lönlöst, istället målar jag Svenska flaggan över hela ansiktet och skriver med fet stil ”Stecka”. 

Vad hände med boken? Den ligger i samma ytterfack som jag mödosamt la ner den i en vecka tidigare.

Jag och mamma diskuterade faktiskt precis bok-scenariot.
Mamma: Nå..? Hann du läsa boken som du prompt skulle ha med dig?
Jag: Nej. Men jag hade hunnit! Jag hade hunnit och jag hade läst istället för att bara ligga där på golvet i stugan.
Mamma: Ibland behöver man ligga på golvet..

Det är faktiskt sant! När man är på rallycross så har man ett behov att lägga sig ner på golvet för en stund.

Trots att regnet fullkomligt öser ner och vattnet, bokstavligt talat, fyller husvagnarna har folket humöret uppe. Alternativen är inte många: Antingen sitter man inne och är blöt eller så är man ute och har roligt, när man ändå är blöt. Tar man då med sig tvål ut så slipper man pressa in en dusch i schemat senare under kvällen.

Dagarna flyter samman. Torsdag känns som lördag och fredag känns som söndag. Eller var det tvärt om? Tidräkningen är en annan där i Värmlandsskogarna. Man har helt enkelt inte tid att engagera sig i småsaker såsom timmar och dagar. När man sedan återvänder hem känner man av jetlagen.

Kanske har du som läser detta varit på rallycross, kanske inte. Det är möjligt att du helt kan relatera dig till vad jag skriver. Kanske har du ingen aning om vad jag pratar om.
Men detta är i alla fall vad rallycross är för mig, och jag njuter av varenda sekund!