Ni precis innan man somnar..? När man inte längre kan styra sina egna tankar? De snurrar ihop sig, flipprar som en trasig teve, mixar in andra tankar, låser sig i ofrivilliga lägen och spolar till sist fram- och tillbaka.

Den upplevelsen går för mig hand i hand med en sak: jag kan lösa världens alla problem!

Jag kommer helt plötsligt på de mest fantastiska sakerna! Jag löser livsgåtor och svåra matematiska uppgifter. Jag kommer på hur man ska få bort all svält, lättare sätt att räkna ut subtraktion och procent och mitt i alla tankar löser jag Europas miljöproblem. Och plötsligt vet jag hur jorden fungerar!

I ett åskväder haglar snilleblixtarna och träffar mig. Varför har ingen annan tänkt mina tankar tidigare? Varför är alla så korkade medan jag är ett geni? Jag är en superhjälte vars uppdrag är att rädda mänskligheten!

Men så kommer morgondagen.. 
Gårdagens genialiska slutsatser känns luddiga. Korkade. Pinsamma. 
Vad var det egentligen för upptäckter jag gjorde? Att jag kan vara vaken mellan två drömmar och att vädret återkommer efter en viss tidsintervall och är då exakt samma som för x antal år sen?

Jag stiger upp med en besvikelse i kroppen; jag har inga övermänskliga krafter.