Jag har sen i tisdags befunnit mig i Piteå. Det har badats i havet och idag var jag på Pite Äventyrsbad.

Där höll jag på att tappa bikinibyxan några gånger, smällde nästan av mig tån i kaklet och fick hundrahelva kallsupar. Allt var med andra ord som vanligt inne på badet och gick skapligt galant för att vara mig.
Det var först när jag var färdigbadad och redo att platta håret som oturen hittade mig på riktigt.

Men jag ser det som en lärdom. Idag har jag lärt mig ...
... Hur ont det gör att greppa plattången på den varma sidan.
... Hur ont det gör att sticka ner foten i badväskan för att torka den på handduken som ligger överst. Speciellt ont gör det om man då kliver PÅ plattången.

När jag gjorde det sistnämnda förstod jag först inte varför det plötsligt kändes som någon stack mig med en brinnande kniv, utan lät foten vara stilla ett tag. När jag vaknade upp ur min "smärt-dvala" kastade mig upp och uttryckte mig, möjligtvis, en aning opassande där bland alla barnfamiljer.

"AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAJ!!!!!!!!!!!! FI**A!!!! Jag brände STOOOORTÅN på plattången!!"
Men vad gör man? Har man ont och brännblåsor på lite överallt så har man.