Jag vaknar klockan 08:40, vänder lite på mig och sluter sakta ögonen. Det är söndag. Söndag innebär helg. Helg innebär att man får somna om. Det är tillåtet att ligga och dra sig, helt utan anledning.
Jag känner hur jag börjar dras in i drömmarnas värld igen. Det är så härligt! Den eviga "Vad är meningen med livet"-frågan har jag löst. Att sova är meningen med livet!

Likt en film sätter jag mig plötsligt raklång upp i sängen. Det är morsdag!

Jag tar mina grejer och smyger mig ner för trappen för att inte väcka mamma. Jag börjar planera allt i mitt huvud:
Jag ska börja med att be pappa koka kaffe. Sen ska jag skära tårtan, plocka fram ljus och paket. Kanske ska jag även blåsa lite serpentiner? Ja, det gör jag. Och en sång måste jag sjunga också. Jag undrar vilken? "Med en enkel tulpan"? Den duger nog. Sen går vi upp och väcker mamma med fika på sängen. Det kommer att bli så bra! Speciellt eftersom mamma sa att jag inte behövde gå upp tidigt för att göra det. Men jag vill! Helt plötsligt så vill jag så ofantligt gärna fira henne! Jag vet att det kommer göra henne förvånad. Men framförallt: Hon kommer att bli glad. 

När jag kommer ner för trappen så hör jag hur pappa sitter och tittar på TV. Jag går in i TV-rummet och öppnar munnen för att domdera honom. "Koka kaffe!", tänker jag säga. Men det hinner jag aldrig, för det är då jag ser det.

Jag, med förkrossad röst: Ooh.. FUCK!!

Det var alltså mina första ord till lilla mamma på mors dag, där hon satt i fåtöljen och tittade på TV..