Jag är ofta lite sådär härligt förvirrad. Alltså tillräckligt förvirrad för att vimsa bort mig i vardagen och misslyckas - men inte så pass förvirrad så att det ställer till med större bekymmer. Men någon gång per månad når mitt förvirrade tillstånd nya höjder.

 

Idag är en sådan dag som min hjärna verkar ligga inuti en plastpåse: den finns där inne i mitt huvud, men utbyter ingen information med kroppen.

 

... ställt mjölken i köksskåpet.

... lyckats få en låda att fastna (tack vare slarvigt inlagda bestick som stack upp).

... plockat fram två knivar. Förvånat kollade jag på besticken och kunde först inte förstå varför det inte gick att ta upp mat med någon av dem.

... misslyckats med att tillverkat en elkontakt (var den plötsligt kontakt-skapar-kursen kommer ifrån har jag ingen aning om).

... gått in i väggen, bokstavligt talat.

... tagit på mig på mig grythandsken på vänsterhanden och tänk putta in plåten med högerhanden (tack övre makter för att jag kom på mig i sista stund).

... snubblat.

... bränt mig på plattången.

... sprungit till bussen.

... jävlats med en skrivare i en halvtimme utan att få någonting att bli rätt.

... glömt vilken dag det är.