Bodyguard/personlig assistent, sak samma!
Vår tränare har fått jobb som personlig assistent åt personer med funktionshinder. Vi diskuterade detta med honom idag.
Jag: Men hur är på nya jobbet då?
Tränaren: Det är svinbra!
Kompisen: Vad är det du jobbar som?
Tränaren förklarar vad han jobbar med
Kompisen: Jaha! Men då kan ju du kvalificera upp dig och vakta Barack Obama! Och ha en sån där dosa som visar vart ALLA kärnvapen är!
Jag och tränaren kollar storögt på kompisen
Tränaren: Vad snackar du om??
Jag: Så du menar att Barack Obama har ett funktionshinder och därför behöver en personlig assistent?
Kompisen: Eeh. Alltså jag menade ....
Jag och tränaren: HAHAHAHAHAHAHHAAHAHHAAHHAHAHAHAHAHA!!!!!!!!
En hiphop-morsa i familjen
Mamma: När du spelar den låten så tror jag att du ringer!
Tystnad
Mamma: Trots att du står framför mig!
Jag: Okej?
Mamma: Men du vet, det är när det låter "Beep bep beep bep, beep-beep-bep-bep-bep-bep!!"
Jag: Alltså... mamma? Skulle det där föreställa beatboxing?
Mamma: Ja?
Jag: Okej. Vad .... fint.
Frukt-ansvärt förvirrad!
Kompisen: Jag gillar alla tårtor, förutom de som är för söta.
Jag: Ja.. Tårtor brukar ju vara söta?
Kompisen: Ja, ja.
Jag: Jag gillar inte tårtor med hallon i.
Tystnad
Jag: NEJ, inte hallon!! . . . Jo, hallon! Jag trodde att jag sa apelsin.
Kompisen: Men va? Du, jadu...
Jag kör inte ens bil än?
Jag: Mm..? Andrea.
Försäljaren, med stel och uttråkad röst: Hej, jag heter Sebastian och ringer från ****.
Jag: Mhm..?
Försäljaren: Jag skulle vilja prata med dig om premie pensionsspar.
Jag: Fast du.. Jag är 16 år och absolut INTE intresserad!
Försäljaren: *fniss* Okej, då ska jag tacka för mig. Hejdå.
Jag fick alltså den stela mannen att fnissa och faktiskt, för ett ögonblick, låta glad på rösten!
Och inte nog med det. Jag sa inte att jag var 16 år för att underdriva min ålder - jag hade på fullaste allvar förträngt att jag fyllde 17 i januari..
Ödmjukhet
Jag: Hej schnygging! Vad gör du?
Kompisen: Hej hej! Jo, jag saknar dig.
Jag: Förstår det, jag skulle också ha saknat mig!
Vad är det man säger, ärlighet och ödmjukhet varar längst?
Pensionärsjävlar?
I veckan när jag väntade på bussen för att åka till skolan kom en tant fram till mig. Det syntes på henne att hon inte var helt 100 och hennes ryckiga gångstil tydde på halvtaskiga alkoholvanor. Jag är öppen som person, så självklart kollade jag upp på henne när hon kom fram.
Jag tror att jag då tryckte på en knapp i hennes hjärna och hon tyckte troligen att jag hade "bjudit in henne" till ett samtal.
Hon: GUBBJÄVELN vill inte ha samlag med mig!!
Jag stirrar med öppen mun på henne.
Hon: Han bara ligger där borta! Och jag kommer ut med mat till honom och allt!!
Tanten ställer sig bredvid mig och pekar bort mot bostadsområdet.
Hon: Jag är 65 år, och gubben vill inte ha samlag med mig!!! Förstår du? Jävla alkoholistjävel, jäääääävla alkoholistjävel!!!
Tanten ställer sig i busskuren och fortsätter muttra om hennes gubbe tills dess att bussen kommer.
Jag svarade "Jaha" och "Ojdå" på de ställen där det nu passade – samtidigt som jag spanade efter en dold kamera, men icke. Hon var helt allvarlig.
Så nu frågar jag er, vad svarar man en sådan gång? "Jaa, han kanske inte är sugen just nu?", "Prova att ta på dig sexiga underkläder?", "Viagra?"..
Nej, helt allvarligt, VAD SVARAR MAN?
Vad hette hon nu igen?
Under en 4 timmar lång bussresa har jag startat en gissningslek för att fördriva tiden. Killkompisen, 14 år, satt länge och försökte komma på vem jag tänkte på.
Han: Är det någon på datorn?
Jag: Ja.
Han: Men jag kan inte sånt .... Är det hon bloggaren?
Jag: Ja.
Han: Men vad heter hon då? Katt.. KATT?
Jag: Kissie?
Han: Jaaaa..
